I republiken Närcon har vi observerat den underbara kommunikation som råder mellan arrangörer och personal. När vi frågade om band så visste ingen i personalen hur de skulle göra. Likt en amerikansk myndighet så har personalen ingen koll, kan inte ta egna initiativ och kan absolut inte göra något utan att det går igenom den ologiska byråkratin. När vi sedan frågade en arrangör vad vad som gällde så pekade han bara på Samuel, varav Samuel pekar på arrangören jag nyss frågade och säger att han fixar. Förvirringen är total och ingen förutom Samuel eller Ullis verkar vara kapabla att ta några egna initiativ. Det hela slutade med att vi inte fick några band eftersom Närcon likt ett skivbolag tror att ett förlorat tygband alltid innebär en förlorad inkomst. När man dessutom ska gå igenom en jobbig byråkrati för att få bandet kändes det inte värt helt enkelt.

Ett annat exempel på dålig kommunikation var när vi skulle be om mer kol. Vid tolvtiden sa vi att kolen till grillen började ta slut. Det dröjde till klockan fem innan vi fick kolen som vi bett om. Problemet var dels att vi sagt till fel personer. Att eskalera ett ärende till rätt person går inte. Frågar man fel person händer ingenting eftersom ingen känner ansvar och att intern kommunikation är inte deras starka sida.